Historia
3. PÄIVIS PERIOD BÖRJAR
Suomen Kansanmusiikkiliittos tredje decennium
I den här tredje delen av min artikelserie koncentrerar jag mig på Suomen Kansanmusiikkiliittos tredje verksamhetsdecennium (1988-1997).
Karusellen med verksamhetsledare lugnade sig när Päivi Utriainen (senare Ylönen-Viiri) anställdes av förbundet, först som kurssekreterare hösten 1988 och sedan som verksamhetsledare från början av 1989.
Suomen Kansanmusiikkiliitto led en stor förlust när den grundande medlemmen, förbundets ordförande i 16 år, professor Erkki Ala-Könni gick bort hösten 1996. En annan central person, vice ordföranden och tidningsredaktören Timo Koski hade avlidit i november 1989 efter en lång sjukdom. Ordföranden 1987-93 Tapio Rantakari lämnade oss hösten 1993. Flera andra aktiva i landskapen och förbundet samt mästerspelmän gick ur tiden under tioårsperioden. Av dessa har minnesord på Pelimannis sidor publicerats för åtminstone Katri Heino, Otto Hotakainen, Lauri Ikonen, Olavi Järvinen, Lauri Kahilainen, Viljo Kanerva, Hilkka Keipi, Aaro Kentala, Eeli Kivinen, Unto Korppila, Väinö Kumpulainen, Veikko Lakkavaara, Kalevi Lindqvist, Eero Loppi, Sulo Masalin, Esko Muhonen, Arvo Myllykangas, Urho Myllymäki, Osmo Nieminen, Heljä Ovaska, Johannes Pasanen, Eero Piirto, Aatos Rinta-Koski, Jouko J. Risku, Erkki Saastamoinen, Eino Sointula, Kerttu Talvitie, Edith Tuomi, Eeli Tuomi, Matti Tuominen och Huugo Värälä.
Nytt utseende
Medlemstidningen Pelimanni fick ett nytt utseende genom ny layout och nya tryckerier. År 1990 växte tidningen från A5 till B5-format och 1995 vidare till A4. Tidningens namnlogo sökte också sin form på 1990-talet. Antalet artiklar växte, och ivriga skribenter har funnits inom många olika verksamhetsområden. Landets folkmusikevenemang fick allt mer spaltutrymme, och nya skivor och böcker bevakades noga. Under årens lopp har tidningen presenterat tiotals månadens spelmän, regionala profiler och instrumentnyheter. Dessutom innehåller tidningen gott om andra sakliga texter av medlemmarna om folkmusikens olika områden.
Kärv ekonomi
Suomen Kansanmusiikkiliittos styrelse hade en stark förankring i landskapen. Styrelsen bestod av tio representanter från Lappland till Nyland, både från öst och väst. Under ledning av ordföranden från Hollola, Tapio Rantakari, fattades viktiga beslut för att förenhetliga folkmusikfältet och samla krafterna. Ekonomin var redan rätt kärv när Päivi Utriainen tillträdde. Staten hade minskat sina understöd, och många planerade evenemang måste ställas in. Till Päivis uppgifter hörde att öppna nya penningkanaler. Till exempel inleddes kommissionsförsäljningen av folkmusikmaterial, och förbundet blev en central inköpsplats för folkmusikinspelningar och -publikationer. Förbundet hade förstås bedrivit småskalig, sporadisk försäljning på Kaustinen folkmusikfestival redan sedan början av 1980-talet. År 1992 genomfördes en utmaningsinsamling som på knappt ett år inbringade nästan 39 000 mark. Försäljningstjänstens totala försäljning steg samma år till nästan 110 000 mark.
Ordförandebyte
Sydtavastlänningen Tapio Rantakari skötte ordförandeskapet i sju år. Hans plötsliga död hösten 1993 ställde förbundets årsmöte inför ett nytt val. I omröstningen mellan Juhani Näreharju och Seppo Kalliomaa vann Kalliomaa, och klubban flyttade tillbaka till Södra Österbotten. Seppo Kalliomaas ordförandeskap varade sammanlagt fyra år.
Barn och unga med
Ungdomars folkmusikintresse stöddes på flera olika sätt. År 1988 ordnades det andra KAMU-lägret för barn och unga i Viitasaari; det första hölls i Saarijärvi året innan. Dessa läger med ett mångsidigt folkmusikutbud lockade deltagare från hela Finland; som mest hade ett KAMU-läger över hundra deltagare och ett tiotal lärare.
År 1988 planerades en folkmusikfestival för barn och unga i Uleåborg. Sommarevenemanget blev av, även om deltagarantalet kunde ha varit större, konstaterades det i en artikel i Pelimanni. Tidningen Pelimanni fick egna sidor för unga spelmän, som bland annat förbundets ungdomskommitté tog fram idéer till. Här presenterades ungas band och evenemang.
Vår samarbetspartner Kansanmusiikkiseura ordnade tävlingen Årets unga fiolspelman i Nyland, som lockade spelmän från hela landet. Titeln gick bland annat till Elina Lajunen och Christopher Öhman (1992) samt Nanna Nevantalo och Samuli Valo (1993).
Ungdomens konstevenemang 1988 omfattade en kompositionstävling i traditionsmusik. Första pris gick till Solja Ryhänen från Koljonvirta. Deltagandet var rätt litet, och enligt juryn var nivån inte heller särskilt hög, bortsett från pristagarna.
Kansliet fick sin första utbildningssekreterare redan efter att Päivi Utriainen börjat hos förbundet hösten 1988. Många folkmusikstuderande, bland annat från Sibelius-Akademin, har fått öva sig i organisationsarbete och särskilt i utbildningsverksamhet för unga och vuxna som förbundets utbildningssekreterare.
Evenemang i många former
Många beprövade verksamhetsformer, som kurserna i Orivesi, Samuelin Poloneesi, KAMU-lägren, landskapens evenemang osv., fortsatte med små justeringar. Under olika år fanns också riksomfattande teman valda av folkmusikens centralförbund, som förbundet bidrog till. Teman var bland annat stilar, folksång, polska och det särskilda Folkmusikens och dansens år 1996, som man började förbereda på riksnivå redan 1994. Olika landskap lyftes fram vartannat år, och den riksomfattande synligheten främjades på många sätt.
I tioårsperioden ingick också en NORDLEK-fest som ordnades i Finland, i Vasa sommaren 1997. Det nordiska evenemanget samlade ett rekordantal deltagare från Finland, och spelmännens insats var imponerande.
Reglerna för spelmansmärkena förnyades 1995, och ett guldmärke tillkom. Tiotals ivriga har avlagt märket varje år.
Även kompositionstävlingarna fick en fortsättning efter lång tid, när förbundet 1995 ordnade tävlingar i att komponera sångvals och menuett. Första pris gick till Toivo och Saimi Alaspää med sångvalsen Aamu tunturissa. Menuettävlingen vanns av Lauri Keskinen från Renko med Kuutamomenuetti. Följande år stod tvåradiga polkor i tur – vinnare Lauri Keskinen – och 1997 spelpolskor. Även där blev vinnaren Lauri Keskinen. Både skörden från kompositionstävlingarna och traditionellt och spelmanskomponerat material publicerades i Pelimannis notbilaga på mittuppslaget, vilket utökade spelmännens gemensamma repertoar.