Historia
4. IN I ETT NYTT DECENNIUM MED VÄXANDE MÖJLIGHETER
Suomen Kansanmusiikkiliittos fjärde decennium
Artikelserien om Suomen Kansanmusiikkiliittos historia når i sin sista del ända fram till i dag.
Suomen Kansanmusiikkiliittos fjärde tioårsperiod inleddes med hård kapplöpning, då hela tre kandidater strävade efter att leda styrelsen: Anja Hinkkanen, Jukka Nuoranne och Pekka Turunen. Av dessa vann läkaren och basspelaren från Egentliga Finland Jukka Nuoranne, som verkade förtjänstfullt som ordförande i hela tio år. Sedan början av 2008 har ordförandeansvaret burits av Antti Koiranen från Lempäälä.
Suomen Kansanmusiikkiliitto har varit starkt engagerat i folkmusiken på riksnivå. Redan 1996 hade Folklandia-kryssningen fogats till evenemangspaletten, och förbundet har varit en av bakgrundsarrangörerna ända från början. Evenemanget blev folkmusik- och folkdansorganisationernas gemensamma evenemang vid årets början. Kontoret för Kansanmusiikin Keskusliitto (senare Centralen för främjande av folkmusik och folkdans) övergick i oktober 1997 i Suomen Kansanmusiikkiliittos vård.
Två på varandra följande EU-projekt i mellersta Nyland gav förbundet mycket ny verksamhet. Tupasoitto-projektet 2002-2003, lett av Riitta Huttunen, utvecklade folkmusiktjänster lämpade för landsbygden och byggde upp bestående samarbetsformer mellan olika aktörer. Projektet gav till exempel upphov till evenemanget JuuriJuhla-RotFest i Esbo. Byspelmansprojektet 2003-2005 lät Pekka Pentikäinen och Jarmo Romppanen turnera på över trehundra spelningar, kurser och workshoppar i regionens olika kommuner och städer.
Suomen Kansanmusiikkiliitto firade ståtligt sitt 30-årsjubileum i samband med Samuelin Poloneesi i Helsingfors våren 1998, och vid tillställningen spikades också högtidligt förbundets fana. Faninvigningsceremonin hölls i Paulus kyrka i Helsingfors. Aktiva i Sydösterbotten fick i sin tur till stånd ett minnesmärke över förbundets första ordförande Erkki Ala-Könni i Ilmajoki våren 1998. På förbundets 40-årsjubileum våren 2008 hölls ett ännu festligare Samuelin Poloneesi i Björneborg, en jubileumskonsert på sommaren på Kaustinen folkmusikfestival samt ett jubileumsseminarium i Helsingfors på hösten. Cd-skivan Pelimanni, som sammanställdes till jubileets ära, var den första som Kansanmusiikkiliitto själv sammanställt och producerat.
Samarbetsavtalet med folkmusikfolket i vårt södra grannland Estland började också ta konkret form genom spelmanskryssningar och evenemangen Heimojuhlat och Suupillipäivät samt sång- och musikfester. Förbundet har varit med i många stora internationella projekt. Det stora samevenemanget Tanssipidot genomfördes sommaren 2000 i Helsingfors och sommaren 2005 i Tartu. Det nordiska samarbetet upprätthölls genom NORDLEK-evenemangen och Nordiska folkmusikkommittén. Finlands eget NORDLEK-evenemang dansades och spelades i Lahtis vid månadsskiftet juni-juli 2009. Internationaliteten ökades också av olika evenemang inom ramen för CIOFF och av att en ungdomsrepresentant sändes till CIOFF-ungdomarna. I denna uppgift verkade förtjänstfullt Juho Koiranen fram till sin död 2004. Åren 2007-2009 var förbundet med och arrangerade, tillsammans med Finlands musikinformationscentral och andra samarbetspartner, folkmusikexportevenemanget Arctic Paradise Live i Finland.
Antalet medlemsorganisationer växer
Från början av 2000 växte antalet medlemsorganisationer i Suomen Kansanmusiikkiliitto när Oulu Folk godkändes som medlem. Medlemskapet varade dock så kort tid att det inte ens hann med i den medlemsföreningsförteckning som publicerades i Pelimanni. Miehikkälän Pelimannipäivät (senare Kymmenedalens spelmanskörs- och orkesterförening) anslöt sig som medlem 2001. Nya medlemsorganisationer tillkom i slutet av 2000-talet, när Suomen Huuliharpistit ansökte om medlemskap 2008 och en folkmusikförening grundades i Kajanaland följande år. Också Kaustisen Pelimanniyhdistys godkändes som medlem 2009. Kaustinenborna entusiasmerades storligen av medlemskapet och åtog sig att arrangera Samuelin Poloneesi 2010 och lyckades utmärkt. Under innevarande år behandlas också Suomen Sahansoittajat ry:s medlemsansökan.
Kansanmusiikin Keskusliittos årsteman genomfördes i varierande grad. Temaåret för andlig musik 2002 gav också Suomen Kansanmusiikkiliittos och dess medlemsorganisationers verksamhet mer aktivt samarbete med församlingarna. Åtminstone i Savolax, Satakunta och Tavastland hade spelmansmusik i kyrkor redan tidigare ordnats i ganska stor omfattning, men nu utvidgades verksamheten till att omfatta hela landet.
I december 2004 flyttade Suomen Kansanmusiikkiliittos kontor till Hämeentie i Helsingfors, granne med Centret för världsmusik. Samtidigt fick också Kanteleliitto kontorsutrymmen där. Att lämna det gemensamma kontoret med ungdomsföreningsorganisationen innebar ingalunda någon splittring; samarbetet fortsätter alltjämt aktivt bl.a. inom Kansalaisfoorumi och de nationella NORDLEK-kommittéerna.
Nytt innehåll i verksamheten
Tidningen Pelimanni fick nytt utseende och nytt innehåll när utgivningen av Folkmusikinstitutets tidning Trad lades ner och Suomen Kansanmusiikkiliitto och Folkmusikinstitutet förenade sina krafter för att göra en ännu bättre Pelimanni från början av 2007. Som bilaga till tidningen publiceras årligen en cd-skiva.
Folkmusikturnéverksamheten, som inletts inom ramen för folkmusikens utvecklingsprojekt, övergick till Suomen Kansanmusiikkiliitto från början av 2009. Tiotals folkmusikensembler har ivrigt sökt sig som artister till turnéerna runt om i Finland. Scener är bl.a. Rahvaanmusiikin kerho i Tammerfors, Viriä-klubben i Seinäjoki, Perinnearkku-klubben i Helsingfors och Kuopio Folk-klubb (senare Kaiken kansan klubi).
Suomen Kansanmusiikkiliitto har visat sig vara en behövlig organisation för hela folkmusikfältet – både för amatörer och för yrkesfolk i branschen. Dess utbildnings- och konsertevenemang har i över 40 år samlat det bästa kunnandet för att lyfta fram vår folkmusik. Flaggskeppen har förblivit Samuelin Poloneesi på våren, KAMU-lägret på sommaren och folkmusikkurserna i Orivesi på vintern. Kommissionsförsäljningen av folkmusikmaterial har vuxit kontinuerligt, och förbundets kontor har blivit en riktig skattkammare för entusiasten, där de viktigaste inhemska folkmusikprodukterna finns. Personalstyrkan har vuxit, och när detta skrivs (våren 2010) håller man redan på att anställa en tredje medarbetare för att lätta på verksamhetsledarens och projektsekreterarens arbetsbörda.